Tankar kring Vätternrundan

Inte ens en vecka kvar till Vätternrundan med Skoda cyclingteam. 30 mil på 7 timmar och 30 minuter, 40km/h.

Vet mig med redan nu att jag inte kommer kunna följa med hela vägen runt sjön. Krävs en del för att kunna följa med, ligga i rotation och i svansen och den kapaciteten har inte jag. Allt handlar inte om värden på tröskeln. Har en relativt ok watt/kilo. Men för att kunna ligga med så krävs det att kunna ligga över tröskeln en del. När du går fram och drar så höjer du kraften för att kunna behålla farten. Och kunna gå över tröskeln så många gånger i så många timmar är inget jag kan. Och inget jag kört innan. 

Har inte under mina år som jag cyklat legat länge över tröskeln. Har inte kört något tempoväxling med andra cyklister. Då det inte finns intresset för sådan träning i våran klubb i Grums.

Foto @hans_berggren_photography
Till höger @davidanjigunnars fruktansvärt stark, imponerad!

Tempoväxlingspass med klubb har varit med på våra scheman från Mattias Reck. Om man inte haft en klubb att köra med, så har man kunnat kört så kallade nyckelpass. De passen har legat från 2 1/2 till 4 1/2 timme. Där vi skall köra cirka 1 timme lugnt, sedan intervaller på tröskeln, upp till 40 min totalt sammanlagt. Därefter lugnare en stund, sedan 40/20 intervaller på medel/hög zon5, totalt 20 min. Återigen lugnt sedan avsluta med 30/30 intervaller på zon 6. 15 min totalt. Utspritt på 4 1/2 timme. 

När de passen började på schemat så uppstod rygg och ben problemet, ischiasnerven. Så kunde inte köra såna pass, då jag var glad om jag bara kunde köra lugna pass. Har hunnit kört två st sådana pass totalt + kört två stycken lopp i år, lite liknande som de passen. Men hade behövt mer långa pass där man ligger över tröskeln många korta stunder. 

Foto @hans_berggren_photography

Vet med mig att jag kommer misslyckas och kommer få bryta och inte fullfölja. Fått höra att de första 10 milen ned till Jönköping är värst, det är sida/motvind. Vilket är mitt sämsta, ju mindre man väger, ju mer tar vinden en. Ett minus ibland och väga under 50 kg. 

Sedan är ischiasnerven lite nervös att våga pressa. När sjukgymnasten gav träningsförbud som jag ej kunde hålla. Och de säger fortfarande att jag inte får ta i eller ha för mycket tryck på pedalerna, så 30 mil finns inte ens med på deras karta. Sedan är även mina hjärnspöken en av de största hindren. När man cyklar med andra så har jag lätt för att ge upp för jag tycker jag är för dålig. Hör mina egna tankar och ger upp. Men när jag tränar själv så kan jag ta i tills det svartnar för ögonen, eller svimmar. 

Nästan lika jobbigt att höra när folk inte tror på en, som att få höra när folk tror på en. De som säger att de inte tror man kommer klara det, vill man bara bevisa att man kan och få knäppa de på näsan. Men även jobbigt när folk tror på en, för man vill inte göra folk besvikna. Man vill leva upp till deras förväntningar. Vill inte få folk att skämmas över en att man är för dålig. Jobbigt med all prestationsångest. Samma inför varje lopp. Folk tror man kommer komma först över mållinjen. Då har man alltid tankarna i huvudet, ”nu får du inte misslyckas och göra folk besvikna”. 

Detta med skoda har varit både positivt och negativt, inte det bästa för mig som redan lider av prestationsångest, blivit lite för mycket press och bara försöka träna. Har börjat tappat det roliga, och pressen som ligger på en (som man troligtvis mest inbillar sig). Fortsätta träna skadad. Kommer nog släppa veckan efter Vätternrundan, när man skämts klart. Få börja cykla för det är roligt igen och få börja trampa på MTBn igen. 

Foto @hans_berggren_photography

/ @nybergnatalie

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *