Tur i oturen

I söndags var det dags för Långa Lugnet, en av deltävlingarna i Långloppscupen. Tävlingsdagen till ära lös solen från en klarblå himmel och allas humör var på topp. Jag har inte kört Långa Lugnet tidigare så lite extra kill i magen över 62km okända stigar! Föredömligt av arrangören att vi damer hade egen start, 30min (!) innan herrarna för att kunna tävla på mer lika villkor. Grymt skönt att inte bli inträngd bland en massa män man inte ens tävlar emot.

Starten gick bra, mördarbacken fick mjölksyran att spränga i benen och sen var det väldigt lättåkt. Kom så småningom in på den byggda delen av banan ”gamla mormor” och jisses vilka härliga, doserade kurvor den bjöd på!! Så jädrans skoj! 

Här tar mitt minne slut. 

Nästa sak jag kommer ihåg är att någon frågar ”vet du vad som hänt”? ”Kan du ditt personnummer”? ”Kan du telefonnummer till närmast anhörig”? 

Jag förstod ingenting. Jag såg ingenting. Klart jag kunde mitt personnummer och Brians telefonnummer. Jag är osäker på om jag är i ambulansen eller på akuten när jag får dessa frågorna men jag vet att någon klipper av mig min tröja samtidigt som någon står och tar av mig mina strumpor. Blir ivägkörd till magnetröntgen och sedan vanlig röntgen. Får medicin mot illamåendet som bara blir värre och värre. När jag är färdigröntgad kommer Brian och då börjar jag bli väldigt medveten om att hela jag är fastspänd. Jag kan inte rubba en enda kroppsdel ens en millimeter, P A N I K. 

I det läget hade jag kunnat ge vad som helst för att komma loss. Det går inte att beskriva känslorna. Så från det att svaren på magnetröntgen visade att både rygg och nacke klarat sig, och de släppte loss mig från båren, har jag bara varit glad och tacksam. När jag tittar på insidan av min hjälm, så är jag också väldigt tacksam att det är den som är krossad och inte min skalle. 

Tydligen har jag kommit i hög hastighet och trott att färisten framför mig bara skulle gå att cykla uppför och sedan nedför. Att hastigheten skulle göra att det blev ett hopp istället har blivit en total överraskning som gjorde att jag landade på framhjulet och flög över styret. Det har gått så fort att jag inte ens har hunnit släppa styret och ta för mig utan jag har gått rakt i marken med huvudet först. 

Jag kom ändå undan förhållandevis lindrigt. Inte en endaste fraktur. Hjärnskakning, en liten blödning i huvudet, en stor sten i kinden precis nedanför ögat = 5 stygn, höger axel ur led med en lös benbit (som förhoppningsvis inte behöver opereras) och så en helskottas massa skrapsår och blåmärken. Änglavakt! 

En från tävlingsledningen kom till lasarettet och tittade till mig. Han berättade att det var fler som blivit överraskade på samma ställe och att de därför ska titta på att bygga något som sänker hastigheten där till nästa år. 

Det som hände mig var olyckligt men det är trots allt en risk man själv väljer att utsätta sig för när man kör mountainbike. Det är en del av sporten. Att tävla och cykla fort på en bana man inte kan är också självvalt. Jag kunde sett till att provköra den. Så ingen skugga över arrangören på något vis! Tvärtom, jag har fått berättat att allting kring min krasch sköttes exemplariskt. Sjukvårdare och ambulans var på plats jättefort. Andra cyklister varnades. Brian lokaliserades, stoppades och fick tydlig information om vad som hänt, var jag fanns, var min cykel fanns och han erbjöds också hjälp och stöttning. I efterhand har det också följts upp både hur kraschen kunde förhindrats och hur det gått för mig. Tack ⭐️

Idag är det en vecka sen kraschen och jag läker fort 😊 Svullnader och skrapsår har lagt sig fint och imorgon åker stygnen. Axeln funkar också bättre och bättre. Hjärnskakningen märker jag bara av när dagen blir lång. Det är ju lite tråkigt att hålla sig så lugn som det sig bör…

Imorgon ska jag lämna in hojen och få diagnos på hur den mår. Hoppet finns att både den och jag är redo att rejsa i slutet av månaden igen! 

Tack Brian för att du alltid finns där❤️ 

Tack också till alla er andra som på olika sätt hört av er och visat omtanke! 🌸

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *