Vätternrundan 7.31

Igår var det dags för Vätternrundan. Nervös och övertygad om att Jönköping är det längsta jag kommer kunna följa med. För att lura hjärnan, så hade jag tagit bort alla siffror på cykeldatorn. Enda som jag hade framme var farten och medelfarten. Ingen puls eller watt idag. 

13.36 gick starten. Sjukt nervös, skakade i vanlig ordning. Fick peppande ord från flera Skruvstadcyklister och cykeltjejen Anna Magdalena Enges. Även pepp av alla från Skoda. 

Det flöt på första biten. En kort kisspaus på 2minuter efter Gränna. Här började det bli slitsamt. Medvind och lite sidovindar. Första 6-7milen hade vi runt 44km/h i snitt. Kände att jag får vara glad om jag överlever till Jönköping. Men då räddade Mattias Reck upp situationen. Sa att eftersom vi får motvind hela andra sidan på sjön, så kommer den biten bli mycket lättare för mig. Ju mindre man väger ju svårare och hålla högre fart på plätten. Kände mig inte helt övertygad men tänkte att Mattias vet nog bättre om det än mig. 

Första depån i Jönköping 12 mil, tror det var 3minuter. Här var jag helt borta i huvudet, bytte bara flaskor och skulle trycka en gel men den kom lika fort upp igen. Kändes som all mat skulle komma upp. Måns Möller kommer med peppande ord och får i mig lite redbull och sköljer munnen med vatten, ville bara stanna och spy. Men med Måns pepp och knuffade iväg mig på cykeln, så följde jag med klungan igen. Mådde fruktansvärt illa. Här frågade David Alledal hur jag mådde och jag ville bara ha vatten. Han säger till Jukka, som hade en extra halv liter vatten med sig. Jukka kommer flera gånger upp med vatten till mig och illamåendet börjar lägga sig. Tack för det Jukka! 

Nu var målet 15 mil. Får helt plötsligt höra att vi hade kört 17mil. Yes, jag klarade mer än halva, shit nu är det mindre än halva kvar. Håll i, tänk om du skulle klara det. Enda som fanns i tanken var att hålla hjulet framför och försöka dricka och speciellt få i sig några gels hela tiden. 

Helt plötsligt var vi på sista depån som var cirka 6minuter, blev längre än tänkt för vi skulle vänta in en cyklist, tror jag. Nu hade vi kört 22mil. Halsa iskallt vatten och leta efter gels. Får is innan för tröjan. Sedan iväg igen. Nu är det bara 8mil kvar. Kom igen, tänk om du skulle klara detta. Jukka kommer några gånger och häller vatten bak på ryggen. 

Allt flöt på till sista 4 milen. Här började benen säga ifrån, fanns inget kvar. Med en hjälpande hand i ryggen när jag föll bak, så gick det. Nu säger Jukka det bara är 6km kvar. Nu ska det gå hela vägen. Fick på något sätt ny energi nu när man inser att det kommer gå hela vägen. Helt plötsligt var vi i mål! Rulltid 7timmar 20minuter, 40.4km/h. Vätternrundans tid 7.31. 

Tom i blicken, huvudet och benen.

Kommer in i mål helt slut både i benen och huvudet, men ändå fruktansvärt glad och stolt att jag fixade det. Att jag skulle klara det fanns inte ens med i tanken. Har alla från Skoda cycling team att tacka för det! 

Mål, innan staten, i mål.

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *