Vätternrundan ☀️

Tänkte skriva ett inlägg i veckan innan men vem vill läsa om hur jag tvivlar på mig själv, känner mig svag och till råga på allt sitter jag i källaren på min trainer mitt i sommaren för att det regnar.

Tur att solen tittade fram lagom till fredagen när det var dags att åka ner till Motala. Var enda väderapp säger att vädret ska bli toppen, sol och vindstilla .Noggrant packat den här gången så att inga ärmar rullar ur som på Siljan runt . Slängde i regnjackan också för säkerhets skull.

Först 30mil i bil som gick bra ända till Örebro där vi blev stående i bilkö då en bil kört in i vajerräcket och måste fraktas bort. Men till slut var vi ändå framme och kunde börja leta parkering . Hela stan är invaderad av cyklister . Överallt gör sig folk färdiga för första start eller sover en sista stund innan de ska ge sig iväg.

Vi hämtar nummerlappar och kollar in det stora tältet där de säljer allt som man kan behöva inför rundan och mycket som man skulle klara sig lika bra utan. Trots att jag älskar cykelkläder håller jag mig ifrån att handla några nya trots att flera ser riktigt läckra ut. Att vimla runt och kolla prylar och hälsa på cyklister är mycket trevligt men nu gäller det att få i sig mat och hinna till träffen med genomgång inför loppet. När vi ätit klart springer jag på cykeltjejen Frida som är en del av Happybikerchicks. Kul att ses lite kort och önska varandra lycka till. Det här med att det är hela Sveriges cykelfest märks verkligen.

Genomgång med ett taggat gäng. Visst var det tre stopp och när skulle vi gå två par och när var det Belgisk?
03.22 en helt vansinnig tid att ut och cykla på egentligen men är det Vätternrundan så är det.

Genomgången är viktig, då det finns chans att tycka till. Vår kapten bestämmer men lyssnar på våra åsikter. Även om det finns en plan kan den behöva ändras om förutsättningarna gör det. Hur trångt det blir, hur trötta vi är i gruppen och trafiken spelar roll. Under loppet har kaptenen koll på oss och känner igen när vi börjar bli trötta. Planen i stort var att tre stopp planerade, punkterar man får man klara det själv, spara kraft i gruppen och inte vara rädd att gå ner i svansen för att ta energi. Ha roligt och peppa varandra.

Min plan i mitt huvud var gå ner bak innan jag är helt rökt. Jobba med korta mål, typ 15km till stopp, tre varv i kedjan osv. Kämpa till inget mera finns kvar. Men passa på att njuta av sommarmorgonen över Vättern som ligger spegelblank. Som morgontrött hade jag ju aldrig fått uppleva det här annars.

Att summera ett så långt lopp i ett kort inlägg är inte så lätt. Det är massor av händelser, klungor, cyklister, bilar mm. Tycker ändå att det flyter på bra, de flesta är ändå trevliga trots anspänningen och glada tillrop hörs både från andra cyklister och människor som står och hejar efter vägen. Ja, de måste ha ställt klockan för att kunna vara med och peppa kända och okända cyklister.

Vi cyklar på och rullar Belgiskt på den första biten ner till Jönköping som är ganska flack utom vid Huskvarna. Vi blir omkörda av ett rödrandigt gäng som är starka och vi kan ligga bakom och det går lätt men ändå snabbt. I Gränna cyklar flera gäng om oss i en backe och vi tappar dem och får börja ta vind igen. När vi cyklat 90 km känner jag att, nä nu är jag sliten och måste gå ner på hjul. Känslan av att nu räknar jag mil för mil till jag kanske måste släppa. Men här går det lättare att ligga men frustrerande att inte kunna bidra är jobbig. Försöker peppa mina starka kompisar med glada tillrop i bland. En kille sa efteråt att när man börjar bli trött är det nästan retsamt att någon bakom ropar -vad stark du är! Bra cyklat osv. Får tänka ut bättre pepp till honom! När vi cyklat 140 km är det dags för första stopp. Det är vattentanken i Fagerhult där vi fyller alla flaskor och kissar. Ingen tid att vara speciellt blyg som tjej. Är bara med sporadiskt i kedjan men lägger mig sist med jämna mellanrum. Det är andra som också går ner. Kapten Andreas bestämmer ibland att vi kör två par för att lugna ner de ivriga och låta de starka dra mera. En lång svans av åkare följer gruppen och i varje backe när vi tar det lugnt uppför kommer någon åkare och cyklar om för att bli omsusad på nervägen. Svansen var säker 70 cyklister som cyklade med. Nästa stopp är Boviken med 75 km kvar, här hägrar bullar, kaffe, saltgurka mm. Det har blivit riktigt varmt och alla börjar bli slitna, några mera några mindre. Vår yngsta cyklist i klungan 17åriga Emil är riktigt trött och har redan fått kämpa. Han ligger i svansen, inbäddad för att inte få vind på sig och med sin pappa som stöd. Han tappar klungan lite på slutet men kommer i mål bara minuter efter så han gör nog sitt livs kämparinsats. Ja, i alla fall på cykeln vilken kämpe. De här sista milen är tuffa men känslan av att det kommer att gå smyger in i medvetandet. Moralen och kämpar glöden brinner lite starkare hos mig och jag börjar våga gå fram igen och hjälpa till. Farten har sjunkit och på slutet är det riktigt trångt med bilar och cyklister i ett smalt körfält. Det går helt enkelt inte att komma fram. Några i svansen börjar ropa – Heja Brudpiga, bra ni cyklar, kämpa in i mål. En kille lovar öl när vi kommer fram men när vi kom fram ville han inte ge sig till känna 😂 Vi håller ihop gruppen och snyggar till leden för att rulla in i mål på ett bra sätt. Att alla är hela och inga missöden har inträffat känns så bra. Vi har jobbat bra ihop och klarat oss i mål.

Vi klarade dock inte att cykla sub. 8.30 utan missade tiden med några minuter. Visst var det trist men känslan växer varje dag att vi ändå gjorde det bra som grupp.

Jag hade då rakt inte klarat den här utmaningen utan mina vänner i Brudpiga. Tack för att ni vill cykla med mig.

I mål och vi har kommit runt! Eller som kapten Andreas uttryckte det – vi gjorde vad vi kunde med det material vi hade!
Att sträcka ut i parken efteråt är inte så dumt! Inte dumt alls faktiskt!
Vår klunga har just gått i mål och klubbens snabbare åkare ska snart starta och hinner välkomna oss i målet. Att peppa varandra är nog så viktigt en sådan här dag.
Dags att åka hem igen! Några har redan börjat planera inför nästa år . Själv vill jag inte åka mera. Men det sa jag förra året också.

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *