Den kom…feelingen!

Att cykla Vätternrundan är för mig en resa!
Med några varv runt sjön nu så har jag samlat på mig lite olika upplevelser av turen! 

De första åren startade vi alltid innan midnatt och det där med klungkörning var inget jag börjat med utan de 30 milen var en resa tillsammans med min man!

Fösta året var jag helt ny på cykel och hade ingen aning vad som väntade!
Det visade sig bli en kamp! Det regnade i timmar och jag frös så jag var knappt medveten om tid och rum!
En kamp för att bara trampa och ta mig framåt! 
Åh jag kom i mål!

Därefter har väderförhållanden varit toppen och jag har istället njutit iallafall stundtals av att få möjlighet att uppleva vår vackra natur genom dygnet!

Att starta på kvällen och cykla in i natten är en mäktig upplevelse!
Färgerna och dofterna blir intensiva och när mörkret faller är det enda som hörs ljudet från vinande cyklar!
Koncentrerade cyklister som har sinnena på vid gavel!
Man är ensam bland alla i mörkrets timmar ensam med tankar, tvivel och det känns som man aldrig för varit så nära själen! 

När första gryningsstrålarna visar sig är det som livet själv återvänder! värmen, hoppet och lyckan bubblar och igen kommer tacksamheten för att just jag är jag!

Morgondimman ligger som mjölkvita slöjor över fälten!
Vätterns blekblåa färg flätas samman med himlen.
Kossorna sover gott i gryningen man hör deras andetag när man rullar förbi och deras andetag skapar små puffmoln!
Äntligen börjar kroppen värmas upp av solen och samtalen återupptas med cyklister man stundtals håller ihop med!

Förra året var första gången jag cyklade i en klunga och det var ju galet roligt! Liksom mer på riktigt! Vi hade en toppen dag där jag under hela resan kände att jag inte ville vara någon annanstans än just där och då! 
Det var ju också då millisekunden efter målgång som det bestämdes att 2019 då skulle det bli riktigt bra! Större klunga och en god satsning från start till mål med en riktigt bra tid som resultat!

Sen kom livet…..

Klungan blev till sist till fyra…
Och med dålig uppladdning för en del av oss och med tvivel innan ens bilfärden till Motala börjat! 

Vi åkte upp till en i gänget som bor ett par mil bort och inkvarterade oss! Sen åkte vi till Motala för att hämta ut nummerlappar! Att flanera runt i solen bland tusentals cyklister skapar ju en hel del stämning och för en minut eller två fladdrade nog lite lycka förbi!
Uppladdning med cykelfix och att ytterligare fundera på klädval hör kvällen till!

Vi hade starttid 06.06 vilket var lyx i kubik!
Få sova lite fler timmar och faktiskt få slippa mörkret är jätteskönt!
Kl 03.30 gick alarmet och avfärd till Motala en timme senare!
06.06 gick starten och vi var igång!
En speciell känsla, medveten om att man har en lång lång resa framför sig med ännu oanade känslor, tankar och upplevelser!
Första etappen gick fort! Vi lade oss bakom en klunga där tempot var högt och jag fick kämpa för att hänga i! Tankarna om att detta kommer aldrig gå, jag kommer få släppa i Jönköping snurrade i huvudet!

Ett snabbt stopp i första depån och vi var iväg igen!

Mentalt tycker jag det är jobbigast i början tempot är högt, tankarna på olyckor gör sig påmint och adrenalinet sprutar! Men när man fått göra ett depåstopp, laddat om, nya andetag och acklimatiserat sig då börjar det på riktigt! 

Jag tror det var när vi passerat Gränna som jag kände det!

Feelingen, lyckan och sångerna!

Vi kommer greja detta hör ni!!

Jag älskar att cykla!

Med sol i sinnet och ett leende på läpparna tog vi oss mil för mil! Vädret var sagolikt och naturen detsamma! Blåbärsoppan smakade himmelskt och energin flödade!

Då vi blev färre i klungan och träningstimmarna skilde sig åt blev det många mil som draghäst men Motala kom närmare och humöret var på topp! Feelingen höll mig sällskap hela vägen in i mål!
Att rulla över mållinjen är en magisk upplevelse! 

Jag tror bestämt att jag måste göra det igen bara därför!

Frida // Happybikerchicks

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *