Frida Lindstein

Frida Lindstein, Ljungskile, 30år.
Instagram: @fridalindstein Blogg: thecyclinggeneration

Hur kommer det sig att du började cykla?

Svaret på den frågan är egentligen mycket enkel. Jag prövade, och jag fastnade. Men att cykla är för mig två olika saker. Det ena cykla är för att man ska transportera sig. I det perspektivet började jag cykla för att mamma och pappa lärde mig att det är så man gör. Det andra cykla, det är att cykla med själva cyklingen i fokus. Det är inte bara att ta sig från A till B. Sådan cykling började jag med för att jag umgicks med folk som gjorde så. De båda typerna av att cykla går ju förstås att kombinera, det försöker jag göra nuförtiden. Det blir roligare att transportera sig om man också gör det med cykling i fokus. Jag är en person som gillar att vara utomhus, helst länge och med dubbla termosar kaffe. Cykling som aktivitet är perfekt för mig, det är väl därför jag har fortsatt cykla. Jag älskar att cykla långt med packning bak och fram. Tältet spänns fast på toppen av allt annat och man ger sig iväg. Jag drar mig inte heller för att ge mig ut på en tuff 30 min MTB runda i skogen.

 

Vilket är ditt bästa cykelminne?

Jag hade inte cyklat på två hela månader. Jag hade samlat in data för min forskning på Grönland. Jag var annars van vid att cykla varje dag. I byn Qeqertarsuaq, där jag bodde just då fanns några cyklar. De sneglade jag på lite då och då. Men usch, de såg förskräckliga ut. De rasslade och knakade. Sadlarna var hemska och de hade nog sett bättre dagar. Så kom det sig att jag fick låna en av dem. Trots att cykeln i sig var helt förfärlig var det ju ändå en cykel. Att få känna den grönländska friska luften i ansiktet när jag susade fram på cykeln var en så fantastik frihetskänsla så att det inte går att beskriva. Att få cykla när man inte cyklat på länge är riktigt härligt.

Mål och planer för framtiden?

Jag har aldrig cyklat så mycket som åren 2013-2016. Vi bodde då i Köpenhamn. Där cyklar man, så är det bara. Vi cyklade många mil nästan varje helg. Det var liksom det vi gjorde. På våren 2016 flyttade vi till Sverige. Här är det inte alls lika naturligt att cykla. Det är liksom inte lika enkelt. Vi fick också barn. Det förändrar ju en hel del. Jag saknar att ha cykling som en så naturlig del av mitt liv. Så mitt mål för 2018 är att livet igen ska fyllas med mer cykling.

Du hittar alla Fridas inlägg här!