Magdalena Enges

Magdalena Enges, Leksand, 47år.

Instagram: @annaenges

Hur kommer det sig att du började cykla?

Börjar väl med att berätta hur jag blev ”cykelfrälst”, något som inte har undgått någon i min närhet. Som ung provade jag flera av de vanliga sporterna fotboll, innebandy, friidrott, ridning och tyckte om det men intresset svalnade i vuxenålder och eftersom jag alltid känt att jag mått bra av att röra på mig provade jag rodd som blivit min ”grej”. Många har säkert inte hört talas om kyrkbåtsrodd men i Dalarna där jag bor är det inte helt ovanligt. Båtarna är en gammal tradition och användes först som transport till kyrkan och senare i tävlingar mellan byarna. Min båt och min klubb heter Brudpiga (efter en sten utanför vår hamn) och i mitt lag gjorde många tjejer en tjejklassiker. Och jag började fundera att det borde jag också klara… Men min cykel var en gammal rostig MTB som inte rullade bra alls så det var läge att skaffa sig en bättre cykel. Gick till cykelaffären och sa vad jag skulle använda den till och min budget. Killen i affären hade två modeller som jag valde mellan och jag var ute och provade men valde till slut den som hade bäst färg. Även om cykeln inte var så avancerad kände jag direkt att wow vad kul. Min klubb hade redan en cykelsektion så kläder kunde skaffas och alla frågor jag hade kunde jag komma med till de vana cyklisterna och inte minst mekanikerna. Så ett råd jag har till alla som börjar cykla är att ta mod till sig och gå med i en cykelklubb. Förutom att det är roligt och socialt får man så mycket tips och hjälp. Ja, jag klarade tjejklassikern, men jag blev rejält biten av cykelsporten!

Vilket är ditt bästa cykelminne?

Mitt bästa cykelminne är ju så svårt att välja ut! Är det en resa? Ett lopp? Kanske första Vätternrundan när jag till slut nådde Motala? Men tänker nog ändå välja första fikaturen med klubben. Många nybörjare tycker nog att det är långt att trampa i väg 7 mil, fika och sedan cykla hem igen. Men någon gång ska man ju börja tänkte jag och gav mig i väg med gänget. Hela tiden frågade de andra -Hur känns det? Pigga ben? Lagom fart?
Jag kände mig stark som man gör på rulle och inga problem jag tar mina förningar och vi skulle nog kunna cykla lite fortare! Vi fikar och cyklar hemåt. Som vanligt lite segt efter fikat men snart går det fint igen. Vägen hem är lite småkuperad, som terrängen är i Dalarna. Inga kategori berg, men upp och ner hela tiden. Med två mil kvar blir jag efter i en backe och alla väntar. Jag är trött i benen men kämpar och till slut säger hjärnan trampa fort men när jag tittar ner trampar benen sakta. De starkaste cyklisterna går ner och lägger sig och tar vind åt mig och jag ser att de går på lilla klingan! Hemvägen var en kamp och helst hade jag lagt mig i diket och grinat. Ja, ni förstår det var min första cykelvägg, bonk! Trots att det var lite ”skämmigt” kom jag hem och trots att jag låg länge på golvet innan jag duschade grodde en tanke inom mig. Jag kan fixa det! Gissa vem som älskar fikaturer.

Mål och planer för framtiden?

Jag har två stora mål inför 2018. Först vill jag klara Vätternrundan under 9timmar med min grupp. Antar att de flesta vet vad det är för lopp och ungefär vad som krävs i träning. Jag vill också klara L’Etape du Tour som i år går emellan Annecy-Le Grand Bornand 169km 4017möh. Det är ett motionslopp som är samma sträckning som en etapp av Tour de France och går en vecka innan. Jag kommer såklart att behöva vara stark uppför, men jag behöver bli mycket bättre i min utförskörning. Har inget tidsmål här utan vill klara mig i mål innan ”repet” går. Värmen kan nog bli besvärlig också. Jag har varje säsong målen att bli bättre cyklist, snabbare (är nu som en gammal diesel) starkare, ta mera ansvar i klungan och att få flera att hitta och älska cykling.

Du hittar alla Magdalenas inlägg här!